Karantänen – Dag #19

Upp och ner som en bergochdalbana

Den lille har haft minst sagt växlande humör idag. Det började grinigt, var växlande trevligt under dagen och slutade med stora utbrottet. Jag tror hon är understimulerad stackaren.

Det är verkligen inte lätt att stimulera en två åring på heltid. Hon är stor nog att ha vilja och förväntningar men för liten för att kunna ägna sig åt särskilt mycket längre än korta stunder i taget. Rita är kul i 5 minuter, om alls, pussla lika så. Pyssel är en utmaning att hitta rätt nivå på. Läsa går för tillfället knappt alls. Hon har inte tålamod att lyssna på ens en mening per sidasagor utan bläddrar till slutet i tre tag och vill sen byta bok. Utelek på terrassen är perfekt när vädret tillåter. Men sedan karantänen inleddes har det varit ganska få dagar som varit angenäma att vistas där uppe. Har det inte regnat så har det blåst bitande kalla vindar. Idag fick vi i alla fall till en kul stund på förmiddagen innan eftermiddagen regnade bort.

Själv känner jag mig mer nere än uppe. Det är svårt att hålla humöret uppe när man inte har någon tidshorisont att föhålla sig till. Det officiella slutdatumet för karantänen är fortfarande den 11e april men det finns det knappast någon som tror på. Antalet kontroller ökar och från vårt fönster ser vi allt oftare Guardia Civil kontrollera bilar som kommer in i och lämnar stan. Tydligen riskerar vi böter nu om vi tar bilen till stora snabbköpet istället för att knalla till det närnaste. Den allmänna känslan är att det här kommer att dra ut på tiden.

På fastlandet är det fortsatt illa och antalet rapporterat smittade och döda närmar sig nu snabbt Italienska siffror. Den vändning som det hoppats på är inte här ännu i alla fall.

I stora världen har vi idag nått upp till en miljon rapporterat smittade. Det går fort nu. På Balearerna har vi passerat 1,200 smittade och 57 döda. Men fortfarande känns det som om myndigheterna på Balearerna har styr på det. Här på Mallorca har de nu börjat installera 24 intensivvårdsplatser i kongresspalatset ifall kapacitetsbrist skulle uppstå på sjukhusen. Sedan tidigare har också två hotell förberets för att ta emot lindrigare sjuka. Det känns som att vi tillsvidare är rätt bra förberedda på ett värre scenario. Vi får hoppas att det håller sig så.

I Sverige stiger dödstalen rätt kraftigt under de senaste dagarna. Jag har sedan starten hållit mig kritisk till den svenska hållningen som jag varit rädd är för avslappnad. Jag har haft svårt att förstå varför smittspridningen skulle förväntas bete sig annorlunda i Sverige än i andra Europeiska länder. Ju mer jag läst på ju mer förståelse har jag dock fått för svenska myndigheters ansats, men min skepsis har aldrig försvunnit. Nu hoppas jag verkligen att de senaste dagarnas utveckling inte är en indikering om vilken riktning det svenska experimentet håller på att ta.

Världen utanför. Så som jag minns den.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *