Karantänen – Dag #38

Det bidde en tumme

För någon vecka sedan, när det blev klart att undantagstillståndet som löper ut den 26e april kommer att förlängas med ytterligare 15 dagar så pratade myndigheterna om att det skulle bli lättnader för barnen i samband med inledningen av den nya perioden. Inga detaljer kommunicerades då. I dag kom så direktiven. Vilket antiklimax.

Det bidde ingen väst, det bidde ingen vante, men det bidde i alla fall en tumme. Vad man nu ska ha den till? Det här gäller. Barn upp till 14 års ålder kommer från och med den 27e april att få följa med en förälder på kortare inköpsärenden som redan tillåts inom de nuvarande direktiven, till exempel till snabbköpet, apoteket eller banken. Det var allt. Tack så mycket Pedro Sanchez.

Att ta med min tvååring ut på ett sånt ärende känns som att ge henne ett slick på en glass och sen lägga in den i frysen igen. Det är inte så att hon kommer säga – Åh tack pappa! Och sen var det bra med det. Nej det kan jag berätta. Det kommer bli ett jävla tjat om mer glass.

Det är så mycket med den här regeln som jag inte förstår. Varför upp till 14 år? Varför får 15-åringar inte följa med och handla? Hur är det säkrare ur smittskyddssynpunkt att ha min tvååring springande runt i snabbköpet än att ha henne susande runt på torget på sin balanscykel, eller springa runt på stranden? När kom senast någonting positivt ut av att barn följer med till banken? Det var typ det tråkigaste ärende jag någonsin blev meddragen på i stan som barn. Jag kan inte tänka mig att det var särskilt stimulerande för mina föräldrar heller.

Det är svårt att inte få känslan av att det är mer än smittskyddshänsyn som är inblandade här. Det känns som att det är lika mycket politisk positionering, att visa handlingskraft inför väljarna. Hellre för hård än för mjuk verkar vara tanken. Visserligen kan man förstå den inställningen när våra kära ledare spenderade hela förvåren med en så imponerande akt av förnekelse att till och med de värsta av förintelseförnekarna skulle bli avundsjuka.

Det är som om hela regeringen någon dryg vecka in i mars befann sig på bio, satt där nedsjunkna i stolarna och tittade på reklamen, som man gör på bio. Och när sen MGM logan kommer upp och lejonet börjar ryta så utbrister Sanchez plötsligt – Men vad fan! Har ni sett? Nu börjar det en film! Varför har ingen sagt något? Nu är det bäst vi köper popcorn fort som fan. Förresten, är det nån som har plånboken med sig?

När värsta besvikelsen hade lagt sig och vi tröstätit tacos till middag så samlade vi ihop oss och uppgraderade rutschkanan i trapphuset med en tunnel. Dottern fick i alla fall leka sig trött ikväll också.

Funkar såväl uppför som nedför

Nu ska jag dricka portvin, käka vingummin och kolla på TV. Hade Sanchez varit här hade han inte fått smaka. Imorgon tar vi nya tag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *