Karantänen – Dag #53

Tvivel

Jag tyckte inte att handleden kändes så bra i morse. Inte sämre än igår, men inte heller bättre. Jag föredrar när skador känns bättre än igår, så jag började tvivla. Kan jag ha brutit något? Jag har visserligen aldrig brutit något ben i kroppen förut, men å andra sidan är det ju aldrig försent att börja. Och det vore ju snopet om jag nu brutit mitt första ben och inte ens visste om det. Så jag beslutade att gå till doktorn.

Det var ingen vidare anstormning på vårdcentralen, men de lyckades finna en anledning att låta mig vänta rätt länge ändå. Väl hos doktorn var det som väntat inte mycket han kunde göra annat än att hänvisa mig till specialist. Bara att sätta sig i bilen och köra till akutavdelningen på sjukhuset i Inca för undersökning och röntgen.

På akuten var det tomt. Men för formens skull fick jag vänta lite ändå. Bara för att det är nationellt krisläge måste man ju inte lägga all kotym åt sidan. Efter en stunds väntan i det ödsligt tomma väntrummet fick jag träffa en sköterska, förklara vad som hänt och åter sätta mig att vänta. Efter ytterligare en stunds väntan fick jag så träffa specialisten. Jag förklarade en gång till det som redan stod på utskriften jag hade med mig från förra doktorn, att jag skadat vänster handled igår efter ett fall på cykel. Efter en noggrann undersökning kunde läkaren konstatera följande diagnos – Ordentlig stukning av höger handled efter fall på cykel tidigare idag, och att röntgen inte behövs. Trots dessa uppenbara faktafel i den tryckta diagnosen så undersökte han trots allt rätt handled. Och då han gav intryck av att kunna sina saker, frånsett då förmågan att minnas detaljer återberättade helt nyligen i såväl tal som skrift, så valde jag att lita på hans rekommendation. Kylbehandling, antiinflammatoriskt och stödförband.

Men som ett resultat av allt detta känner jag mig dock nödgad att ta tillbaka mitt skryt igår om effektiva jiu jitsufall. Så effektivt var det ju trots allt inte. Istället skulle jag vilja ersätta det med skryt om min enastående starka benstomme. 40 år av aktivt leverne och ett fullständigt intakt skelett. Det ni! Min livs första fraktur får snällt vänta.

Idag röstade kongressen igenom en ny – fjärde – förlängning av undantagstillståndet. Denna förlängning kommer att sträcka sig från den 10:e maj till den 24:e maj. Men det var inte lika givet denna gång. Oppositionen har börjat tvivla på att undantagstillståndet är rätt verktyg för att hantera situationen. Men i slutändan ställde sig ändå tillräckligt många stödpartier sig bakom regeringen ansökan. Tur var nog det. Hade det inte gått igenom hade det nog lätt blivit politiskt turbulent. Det behöver vi inte just nu.

När nu cyklingen får stå tillbaka tills handleden läkt så valde jag att sticka ut för en rask kvällspromenad istället. Jag har hittills valt att gå ut för att motionera om morgnarna, jag är mer av en morgonmänniska, men kvällarna är faktiskt helt underbara just nu. Ljumma, ljusa och tysta. Det blir inte mycket bättre än så här.

Vetefält precis i utkanten av byn
Stilig get på vakt
Strandpromenaden

Den inre pollensabukten med La Fortaleza i bakgrunden.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *