Nedtrappningen Fas 1 – Dag #3

Uppe i ottan och familjetur

Dottern väckte mig halv sex i morse. Än normalt tidigt för henne. Men när hon väl föll i sömn igen så var jag klarvaken. Det var bara att ta tillvara på tillfället och sticka ut med cykeln. Det blev en sväng till Cala Sant Vicenç där jag satte mig att njuta av solens uppgång bakom klipporna och småvägarna hem igen. Det är något speciellt med energin om morgnarna. Dagens bästa stund.

Morgonsol i Cala Sant Vicenç

För första gången på över två månader så åkte vi idag hela familjen i bilen. Det blev en tur till Sóller för att möta vänner från Palma, på halva vägen var. Vi körde den långsamma men otroligt vackra vägen genom Tramuntanabergen ner dit. Jag tröttnar aldrig på vyerna där uppe i bergen.

Väl i Sóller så träffade vi dessutom min gode vän och förra detta chef samt två före detta kollegor från dykcentret på uteservering vi satte oss på. Det var jättekul att se alla vänner igen, men det kommer att ta tid att vänja sig vid att inte hälsa ordentligt, med fysisk kontakt. Det blir verkligen inte samma grej att hälsa på behörigt avstånd. Det är först när man slutar hälsa ordentligt som man inser hur viktig den ritualen är för att markera vänskapsband och ömsesidigt gillande.  

Port de Sóller

Men det verkar som om det kommer att dröja innan vi kan kramas och kindpussa igen. Enligt en idag publicerad studie i Spanien har de bara hittat antikroppar mot Covid-29 hos cirka 5% av de slumpmässigt testade personerna. I Balearerna var siffran knappt hälften av det. Om flockimmunitet i frånvaron av vaccin är vårt bästa skydd mot återkommande spridning så verkar det som om vi ligger riktigt dåligt till.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *