Karantänen – Dag #23

Och solen bara skiner

Det verkar som om våren har kommit på riktigt, eller snarare försommar av vädret att döma. Det är otroligt skönt ute nu. Svalt i luften med värmande sol. Mitt absoluta favoritväder.

Jag besökte världen utanför idag, för andra gången sedan karantänen inleddes och fick därmed passande nog en promenad i vårsolen. Jag behövde gå till posten för att hämta ut ett paket och passade samtidigt på att kompleteringshandla och köpa tidningen när jag ändå var ute. Det var intressant att se vilka sanitetsåtgärder som har implementerats. På posten tillåts bara en kund inne på kontoret i taget, resten får köa utanför med 2 meters avstånd till varandra. Väl inne på kontoret får jag lämna postavi och ID på disken medan kassörskan väntar på behörigt avstånd bakom den nyinstallerade plexiglasskivan vid disken. Först efter att jag tagit två steg tillbaka närmar sig kassörskan disken och tar mina dokument. På snabbköpet gäller obligatorisk handsanitering samt plasthandskar på vid entrén. För mitt amatöröga känns det som rimliga och effektiva sanitetsåtgärder.

Dottern var inte sitt vanliga jag idag. Hon verkade ängslig och pendlade i humöret mer än vanligt. Jag hoppas att det bara var en dålig dag och inte ett tecken på något annat. Ibland blir jag orolig för vad en så här lång isolering gör med ett litet tvåårigt barn. Jag hoppas verkligen att det inte kommer påverka hennes sociala egenskaper – hon har älskat människor sedan dag ett – när väl karantänen släpps, speciellt om karantänen ersätta av något mellanläge där social distansering fortfarande kommer att implementeras på en eller annan nivå. Hon har redan helt tappat intresset för videosamtal vilket hon brukade tycka vara kul tidigare, i alla fall för en kort stund, i vad jag tror är en protest mot detta ganska dåliga substitut till riktiga möten. Förhoppningsvis är hennes upplevelse inte så dramatiskt som ett oroligt fadershjärta kanske inbillar sig. Men jag antar att det visar sig med tiden.

Enligt tidningsuppgifter idag överväger nu centralregeringen att införa lättnader i restriktionerna och tillåta att barn går ut kortare stunder under dagen. Det ska tydligen övervägas i ”stöd med forskning”. Jag hoppas att det blir verklighet. Om det görs rätt borde det kunna genomföras med liten risk för ökad smittspridning.

I övrigt har jag kommit igång med påskgodistillverkningen. Först ut blev en omgång påskkycklingar i marsipan.

Chokladdoppade marsipankycklingar

Den positiva trenden för smittspridningen i Spanien fortsätter. Likaså här på Balearerna även om det var några fler smittade och döda igår än dagen innan. Fortsätt så tack.

2 reaktioner till “Karantänen – Dag #23

  1. Ja, jag hoppas också så mkt på att barnen snart kan få komma ut. Förstår din oro för Sofia men tänker att det viktigaste har hon hela tiden , att du och Lydie finns där med henne i den här instängda tiden.
    ……..och vilka jättefina påskkycklingar!!!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *