Femte veckan inledd
Idag firar vi påskdagen med att inleda femte veckan i karantän. Det är smått svårgreppbart att tänka sig att det gått 4 veckor redan. Under dessa fyra veckor har jag varit utanför dörren totalt fyra gånger. Två gånger för att handla mat, en gång för att hämta en nyckel till dykcentret så att vi kunde hämta vatten där när vi hade stopp och en gång för att hämta vatten. Det är allt. I Wuhan där de släppte karantänen i veckan som gått satt de i 76 dagar. Det är länge. Jag hoppas sannerligen att vi inte behöver sitta så länge.
Enligt den Spanska konstitutionen kan regeringen bara utlysa ”Estado de alarma” för 15 dagar i taget. Sen måste de ha kongressens godkännande för 15 nya dagar. Därför får vi bara veta vårt öde för 15 dagar i taget. Den 9e godkändes formellt de nuvarande 15 dagarna som sträcker sig från den 11e till den 26e April. Vad som händer sen återstår att se, men det är sannolikt att det blir ytterligare en förlängning. Om den förlängningen också innebär karantän under nuvarande villkor återstår att se.
Tala om villkor. Det verkar som om vi i Spanien har de striktaste begränsningarna i Europa. I Frankrike och Storbritannien får de gå ut och motionera varje dag. Även i Italien verkar det mer tillåtande. Vi får endast gå ut för att handla mat på närmaste snabbköp, köpa mediciner, gå ut med hunden upp till 200m från hemmet, hjälpa äldre och andra som har svårt att klara sig själva och för akut medicinsk vård. På tisdag kommer också många att börja gå till jobbet igen, om de inte kan jobba hemifrån vill säga. Brott mot karantänsbestämmelserna kan ge från 600 upp till 30,000 EUR i böter, och fängelse för den delen. Ingen lek.
Men trots allt måste jag säga att jag stöder åtgärderna i stort. Regeringen var så sen på det, och det hoppas jag verkligen att de kommer ställas till svars för, att det inte var mycket till val. Spridningen var redan så utbredd att det bokstavligt talat var en fråga om liv och död. Här på ön som är en riktig hot pot med människor från alla världens hörn på besök hade det kunnat gå riktigt illa. Men tack vare karantänen och andra resebegränsningar har vi ett dödstal på bara strax över 100 personer i skrivande stund. Det har vi åstadkommit tillsammans och det tycker jag vi ska känna oss stolta över.
I övrigt blev det fetaostpaj och sallad till påskdagsmiddag. Det blev väldigt gott. Dottern vägrade dock äta som inte helt ovanligt. Sen åt jag för mycket påskgodis som inte heller helt ovanligt. Jag ska aldrig mer äta påskgodis. I alla fall inte föränn efter frukost.
Va, har ni mat? Då är det ingen riktig karantän!
Nä men rackarns jobbigt verkar det. Hoppas ni slipper en förlängning till.