Om svårigheten med att sätta Covid-19 i perspektiv

En sak jag finner väldigt utmanande med Covid-19 är att sätta pandemin i perspektiv.

Enligt denna artikel i DN https://www.dn.se/nyheter/sverige/expert-man-maste-satta-coronaviruset-i-perspektiv-utan-att-forminska-hotet/ (tack brorsan för delningen) är överdödligheten i en vanlig influensa cirka 1000 personer per år i Sverige och 2000 ett år med svår influensa. I Covid-19 är siffran än så länge mindre än det. I Italien dog under influensasäsongen 2016-2017 nästan 25,000 personer. Också det mer än de dödsoffer Covid-19 hittills skördat där. Så sett till dödstal verkar det inte så illa. På samma gång verkar de flesta smittade av Covid-19 drabbas av mildare symptom än en vanlig influensa. Så för den lyckliga majoriteten av oss kanske till och med Covid-19 är att föredra?

Men på samma gång. De som drabbas svårt blir riktigt riktigt dåliga, även unga och i övrigt friska. Av de som hamnar i respirator är dödligheten enligt flertal rapporter så hög som 80%. Vidare orsakar en vanlig influensa inte heller överfulla sjukhus, den föranleder inte uppbyggnad av fältsjukhus och konvertering av ishallar till bårhus som i Madrid eller kongresspalats till intensivvårdsavdelning som i Palma. Lika lite motiverar den grävandet av massgravar för att begravningsplaserna tagit slut eller ankringen av världens största sjukhusskepp som i New York. Något den definitivt inte gör är att orsaka den största globala ekonomiska krisen sedan den stora depressionen. Hur hänger allt detta ihop?

Är det endast tack vare vare de aldrig tidigare bevittnade inskränkningarna i den fria rörligheten i Europa, Kina, USA och Afrika eller det stora intrånget i den privata integriteten i Sydkorea till exempel som fått ner dödstalen i Covid-19 så att det överhuvudtaget kan jämföras med en influensa? Eller ser vi den största övereaktionen på en smitta i världshistorien?

Jag antar att vi aldrig kommer att kunna få ett realistiskt svar på hur läget hade sett ut utan social distansering. Men mattenörden Jason Scott Warner gör ett försök att beräkna olika scenarier i USA med matematiska modeller i den här artikeln  https://medium.com/@Jason_Scott_Warner/the-sober-math-everyone-must-understand-about-the-pandemic-2b0145881993. Enligt hans modeller är social distansering den odiskutabla skillnaden mellan hanterbar kris och en absolut total katastrof, på intet sätt ens avlägset jämförbar med influensan. Ta vilken siffra som helst att representera antalet smittade vid dag 0 och multiplicera det med 1024 så får du antalet smittade 30 dagar senare. Det går fort uppåt…

I dagsläget vet vi fortfarande väldigt lite om hur hög dödligheten i Covid-19 är. Tittar man på antalet rapporterat smittade och döda i Spanien så är dödligheten ca. 10%. Men det är med största sannolikhet väldigt långt från sanningen. Ofta talas om allt från 1% till 4%. Svårigheten att fastställa siffran är att så många får så milda symptom att de aldrig ens märkte att det var covid-19 de hade. Hur får man med dem i statistiken?

Tomas Pueyo har visat på några olika teoretiska scenarier i USA beroende på uppskattad dödlighet i den här artikeln på Medium https://medium.com/@tomaspueyo/coronavirus-the-hammer-and-the-dance-be9337092b56. Enligt ett av hans exempel, där inga åtgärder vidtas smittas 75% av befolkningen. Med en dödlighet på 4% betyder det att 10 miljoner amerikaner dör. Flera gånger värre än de amerikanska förlusterna i andra världskriget. Om istället bara 25% smittas och dödligheten är 0.6% så dör bara 500 tusen amerikaner. Men oavsett vilket av ovanstående scenarier man tittar på så blir resultatet väsentligt värre än en vanlig influensa om inga åtgärder vidtas.

Den slutsats jag har accepterat är att anledningen till att vi överhuvudtaget drar oss till att hitta jämförelser med influensan är att de åtgärder som världen vidtagit faktiskt fungerar. Det är tack vare social distansering med all de kostnader, sociala som ekonomiska detta medför som vi överhuvudtaget är i en position där vi känner oss nödgade att sätta denna smitta i ett perspektiv. Utan social distansering skulle katastrofen med största sannolikhet vara så omfattande att alla försök till jämförelse med något så banalt som en influensa skulle te sig skrattretande.

Om vi fortsätter att hålla oss hemma och träffar så lite människor som möjligt kan vi förhoppningsvis få uppleva något som liknar normalitet snart nog. Alternativet vill jag inte ens tänka på.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *