Karantänen – Dag #37

Jag bakar, därför finns jag

Köket är den bästa platsen att spendera karantänstid på. Man känner att man gör något och när man är klar finns det något gott att äta. Väl i köket är min favoritsyssla att baka, helst bröd.

Att baka kakor är kemi. Följer man receptet, mäter ingredienserna rätt, har rätt ugnstemperatur och tid så lyckas man i stort sett alltid. Det är alldeles för lätt. Bröd däremot, det är ett hantverk. Där räcker det inte med att följa recept, mäta och väga rätt. Nej man måste utveckla en känsla för degen. Lära sig hur en bra deg känns, ser ut och luktar. Lukten blir extra viktig när man bakar surdegsbröd. Ingredienser, jästider och ugnstemperatur måste anpassas beroende på hur degen beter sig. Det gör det mycket svårare, men också mycket roligare.

Idag bakade jag surdegsbröd för första gången på flera år. Det blev som väntat långt ifrån perfekt. Men för ett första bak på en helt ny surdeg så blev det över förväntan bra. Jag var rätt nöjd med degen. Den kändes och betedde sig på ett sätt som jag upplevde som bra, men efter att jag tagit upp den på bakbordet efter jäsningen så upptäckte jag att den var för lös, den flöt ut som en fet padda snarare än att sitta där som den spänstig groda jag hade väntat mig. Så planen att baka ut en stor limpa fick snabbt revideras till två små mindre formbröd. Jag sjabblade sen när jag fördelade degen i formarna vilket gjorde att en del av luften gick ur den och den tappade lite höjd. Men även om brödet blev lite kompaktare än jag önskat och något underbakat så smakade det väldigt gott.

Det är något speciellt med surdegsbröd. Spänstigheten och den rika smaken från säden går inte att återskapa med jäst. Det finns visserligen de som menar att det går med mycket små mängder jäst och långa jästider, i Paris finns det till och med ett bageri som är specialiserat på just det, men jag har aldrig lyckats. Så surdeg får det bli. Det bröd jag bakade idag var nästan helt på vete, med endast en liten mängd  fullkornsråg, mest för att få fart på fördegen. Här på Mallorca bakas det nästan bara på vete. Råg är sällsynt och jag behöver gå till tyska Müller för att över huvudtaget på tag på rågmjöl. Man kan lita på tysken. Men däremot finns det ett gammaldags veteslag som odlas lokalt på ön som jag är nyfiken på. Jag behöver bara gå tag på det.

Det kom ett paket på posten från min kära systers familj idag. Det lyste upp tillvaron. I det stora hela var det en mycket bättre dag idag än igår. Men fortfarande sämre än en vanlig dag i februari.

I övrigt så har Spanien passerat 200,000 rapporterat smittade av Covid-19 idag och igår så passerades 20,000 avlidna. Dystra siffror, men utvecklingen är ändå positiv. Tittar man på de dagliga dödstalen så är det en tydlig, om än inte obruten, nedåtgående trend sedan piken vid månadsskiftet. Vi får hoppas att det håller i sig trots en svag uppgång de senaste dagarna.

Dagliga dödstal

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *