Karantänen – Dag #54

”Den nya normaliteten”

Det är märkligt hur fort man anpassar sig. Denna tanke har återkommit gång på gång under denna mest extrema period i mitt liv. Efter de första sex veckorna av ”Estado de Alarma” då jag och sambon bara gick utanför dörren i snitt en gång i veckan och min dotter inte alls, då känns tillvaron i denna så kallade fas 0 av öppningen av samhället igen nästan normal i kontrast. Men det är den inte.

Jag kan visserligen gå ut och motionera varje dag. Men bara så länge jag håller mig inom kommungränsen och mellan 06:00 och 10:00 ELLER 20:00 och 23:00. Jag kan gå ut och leka med min dotter. Men bara för en timme och bara mellan klockan 12:00 och 19:00. Det är varmt i luften och i havet, men vi får inte bada. Det finns inga omständigheter där hela familjen får vistas utomhus samtidigt. Vi får inte träffa vänner eller ta en fika på stan. Min dotter får inte gå till förskolan eller simskolan. Det är nästan ingenting som är normalt. Men i kontrast till det som varit känns det nästan så.

Obehaget över att gå ut som vi kände i början är borta. Människor ler mot varandra igen. Oron för viruset känns avlägsen och urvattnad. Om det är bra eller dåligt återstår att se. Men jag känner att det kommer att bli svårt att upprätthålla social distansering över längre tid nu när oron saknas som motivation. Redan nu börjar jag slarva för när jag väl har fått smak på friheten så vill jag ha mer. Jag vill ut och fridyka. Jag vill ta familjen på utflykt, bjuda vänner på middag och dricka öl med polarna på krogen. Jag vill ta bilen till IKEA för att köpa kaviar och knäckebröd och framförallt vill jag se min dotter leka med sina vänner. Över de kommande två månaderna kommer vi i Spanien sakta röra oss dit.

Premiärminister Pedro Sanchez har hånats i social medier för vad han kallar ”den nya normaliteten”. Den period som väntar oss efter öppningens avslutande i slutet av juni. Men han är nog inte så fel ute. Det som väntar oss är inte det som var innan. Social distansering kommer säkerligen krävas på någon nivå. Det kommer finnas reserestriktioner och flygbiljetter kommer vara få och dyra. Massor av butiker och företag kommer att ha gått under. Här på Mallorca kommer det vara strålande medelhavssommar men nästan inga turister. Det kommer råda massarbetslöshet. Kanske är det en möjlighet att göra nödvändiga justeringar. Massturismen här på ön har växt till en ohållbar nivå med stora såväl ekologiska som sociala konsekvenser. En permanent minskning vore oerhört smärtsam men på sikt önskvärd. Men en minskad inkomst från turism måste ersättas på något sätt och omställning kostar pengar. Och pengar är något som det kommer vara ont om. Men om det som väntar faktiskt blir bättre eller sämre på sikt är för tidigt att sia om. Men den gamla normaliteten, det blir det inte.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *